Ibland är det svårt att vara riktigt nöjd

För ett par veckor sedan vann Assyriska övertygande på hemmaplan mot topplaget Östersund och snacket om en Allsvensk kvalplats var igång. En bortamatch mot J-Södra senare var de flesta nere på jorden igen. Nej, Superettan är då inte nådig mot drömmare.


När jag är utomlands brukar jag ofta tänka på Assyriska mer än någonsin. Kanske är det i sin natur att de ses som mer internationella, men farligt är det, då kombinationen fotboll och internationell ofta för tankarna mot Champions League. Det tar ofta en liten stund efter att drömmarna svävat iväg innan jag slås ner och på sätt och vis gör det lika ont varje gång.


Ibland tänker jag även på 2006 och höga ambitioner som slog tillbaka när Erland Hellström skadade knät för att rädda en meningslös boll från att gå till hörna. 2006 var det mycket som var fel, men nådastöten var nog där. En säsong där Göran Marklund spelar målvakt kan nog aldrig klassas som särskilt bra. Lyckligtvis tänker jag på 2006 mer sällan med åren, men det är ett kvitto på att man inte med säkerhet når molnen bara för att man siktar mot stjärnorna. Man kan nämligen gå ner sig fullständigt också. 


Den allsvenska kvalplatsen dök upp som en hägring för några veckor sedan. Det känns som att någon försöker testa oss. Någon som försöker se om det räcker med en morot framför näsan för att glömma att helvetets eldar (eller division 1 som vissa kallar det) fortfarande brinner bakom ryggen på oss. Ekonomin är i botten och truppen är tunn, så visst kan vi slå både Östersund och J-Södra i en enstaka match, men när fajterna kommer direkt efter varandra är sannolikheten att vår tunna trupp ska vinna båda ytterst liten. Det är den verkligheten vi nu befinner oss i.


Men jag förstår drömmarna, för det är svårt att alltid minnas vem man är, speciellt när man vill bli någon annan. I Assyriska känns det naturligt att satsa uppåt och inte vara nöjd med att spela i Superettan, men samtidigt är det i Superettan vi varit nästa non-stop i decennier nu. Ekonomin är körd i botten och under hela året har den nya styrelsen förklarat att det beror på tidigare satsningar mot Allsvenskan. Nu, när kvalplatsen ser ut att vara inom räckhåll, glömmer supportrarna det här. Drömmer sig bort och hoppas på publikmatcher mot Bajen och AIK (och äntligen ta revansch på Djurgården för den där kvalförlusten).


Själv minns jag förra säsongen. I mörka stunder minns jag Bunkeflo.


Supportrarna drömmer sig bort samtidigt som avståndet ner till kvalplatsen är nio poäng. Jag minns förra säsongen och den förlamning spelarna verkade hamna under och innan jag vågar blicka uppåt, måste kontraktet i praktiken säkras. Jag är avundsjuk på er som fortsätter att drömma efter varje vinst, men själv tänkte jag redan under slutminuterna av Östersundsmatchen på hur jobbigt det kommer bli efter J-Södra.


Superettan är nämligen ingen plats för drömmare. Superettan är en plats för realister.

Skribent:Robin "Robinho" Öberg
Dela artikeln

Kommentarer

Ingen har kommenterat artikeln än. ⁨Om du är klubbmedlem loggar du in för att lämna en kommentar.⁩