De senaste åren har brasilianarna invaderat den svenska klubbfotbollen och höjt standarden på spelet, men Assyriska har istället höjt spelnivån med två tekniker från Ghana, Ibrahim Atiku och Charles Sampson. Nu har den sistnämnde skrivit på ett nytt kontrakt och stannar därmed i Södertälje de närmaste tre åren. Bit för bit faller nu på plats för Assyriska i det stora pussel som kallas Allsvenskan, snart kan det vara färdiglagt.

- Min familj är bosatt här och vi trivs, förklarar Charles den största anledningen till att han nu valt att stanna i klubben.

Familjen har som sagt varit en av de största anledningarna till att en av Assyriskas bästa spelare de senaste åren väljer att satsa vidare mot Allsvenskan med Assyriska. Men att det även måste stämma med fotbollen är naturligtvis viktigt för Charles.

- Jag gillar klubben som har ett tydligt och bra mål. Jag gillar utmaningen och gillar att vi här har höga ambitioner att lyckas. Jag vill tillbaka till högsta serien, säger Charles och tar en liten paus innan han fortsätter:

- Självklart fanns det erbjudanden från utlandet och även svenska klubbar. Jag vill spela på så hög nivå som möjligt, men just nu stannar jag här. Men självklart stannar jag inga dörrar. Tränaren är riktigt bra här med bra självförtroende och spelidé. Jag gillar även ledningen som tagit hand om mig hela tiden.

Under de senaste tre säsongerna har den ghananske mittfältaren spelat nästintill varje match och gjort det riktigt bra, men trots det lockar inte spel i en bättre liga, i alla fall inte i nuläget.

- Jag är en fotbollsspelare, vad som händer i framtiden vet jag inte, så jag kan inte stänga några dörrar. Jag är Assyriskas spelare och om någon vill ha mig kan det prata med Assyriska, svarar Charles diplomatiskt.

Under sommaren gjorde hans hemland (Ghana) stor succé i fotbolls-VM i Tyskland innan de stötte på Brasilien i åttondelsfinalen. Med centrala mittfältare som Dereck Boateng, Stephen Appiah och Michael Essien kan man kanske tro att Charles gett upp hoppet om framtida landslagsspel, men icke.

- Landslaget är ett stort mål för mig. Jag har spelat i A-landslaget tidigare och även i U20. När jag spelade i Grekland var jag med, men sen jag kom till Sverige har jag inte blivit uttagen. De vet att jag spelar i andra-divisionen här och då är det svårt. Om vi går upp till högsta division får jag ögonen på mig igen och då kan jag visa min kvalité, säger Charles Sampson och får någonting drömskt i blicken.

När jag senare nämner hans inte alltför imponerande målsnitt (3 mål på 58 matcher inför säsongen) drar han på sitt bredaste leende och börjar skratta.

- Jag saknar att göra mål, det är en härlig känsla som jag verkligen saknar. Det är lite frustrerande, men jag spelar för laget. Om jag spelar fram till någon annan som gör mål är jag också nöjd, men självklart vill jag göra fler mål.