Inför matchen mot Qviding fanns det två heta samtalsämnen som florerade i mitt inre, det ena var spelsystemet och det andra var Andreas Haddads betydelse för Assyriska. Redan i början av matchen syntes det på spelarna hur bekväma de kände sig i det nya spelsystemet. Löpningarna togs rätt, närkamperna var rätt tajmade och mittfältet såg för första gången denna säsong väldigt stabil ut. Med det nya systemet kan assyriska via deras starka mittfält mycket lättare föra spelet för att därefter komma till avslut. Djupledslöpningar och inlägg från kanterna går också an, vilket man klart och tydligt fick beskåda igår.

Tyvärr kan det nya systemet innebära att Zvezdan måste bänka spelare som varit mer eller mindre givna förut. Marklund som agerat centertank i ett 4-3-3 system har nu flyttats ner till en playmakerroll, en roll som passar honom utmärkt då han spelat där förut. Det i sin tur gör att Ibrahim Atiku förflyttas ut till kanten samt att Charles Sampson blir yttermittfältare. Charles i all ära men själv föredrar jag Patrik Amoah som löper på kanten, då han är betydligt snabbare än Charles. På topp har vi vår lilla men dock så ettriga Erik Sundin, hans eleganta klack var det internationell klass på och hans skott utanför straffområdet kändes så lätt.

Å andra sidan kanske det inte är svårare än så? Assyriska spelarna har en förmåga att tråckla till det och väljer ibland den svåra vägen genom att vilja dribbla sig fram till mål. Hoppas Sundin lyckas inspirera sina lagkamrater till att skjuta mer skott på distans eller precis utanför straffområdet, det är ett tungt vapen som många underskattar. Andreas Haddads insats var jag inte lyrisk över men godkänt får han ändå. Det märks att han blivit tyngre och starkare men också att han utvecklat sitt huvudspel samt positionsspel. Jag förväntade mig inte mer av Haddad inför Qviding matchen men däremot hoppas jag mycket på att han ska hitta formen och målet inom ca två veckor, det bör vara lagom.

Innan matchen skrev jag i slutet av min förra krönika att spelarna måste ha en 0-0 inställning fram tills domaren blåser av matchen. Tyvärr gjorde dem precis tvärtom i andra halvlek, vilket kunde ha straffat sig dyrt. Men frågan är om det kunde bli dyrare, visst vi vann och tog tre viktiga poäng men förlorade kanske lagets bästa spelare och med det många matcher i framtiden? I skrivande stund har jag mina tankar hos Erland Hellström och hans familj, hans skada är - ifall han blir borta resten av säsongen - ett ovärderligt avbräck och en tung smäll för Erland själv. Han spelar sitt livs fotboll för stunden och har potential att gå i sin pappas fotspår vilket skulle göra den här skadan ännu olägligare. Men just nu får vi alla hoppas att röntgenbilderna inte visar någon större fara och att han snart kan vara tillbaka i spel.

Angående domarens beslut och agerande vid gruff situationen då Erland fick ta emot ett slag mot ansiktet kändes det konstigt att han gav två gula kort till våra spelare och ett till motståndarlagets. Länstidningens Torsten Carlsson skrev i sin ledare förra veckan att Zvezdan Milozevic har fel i sitt uttalande om att domarna behandlar assyriska orättvist samt att han ska sluta visa självömkan när det går dåligt för laget. Till Torsten vill jag säga att Zvezdan kommenterade domarnas insatser mot assyriska långt innan det börja gå dåligt för laget samt att det inte är självömkan att säga sin åsikt och kritisera.

Nåväl, framför oss har vi en superviktig match mot Trelleborg och jakten på den åtråvärda kvalplatsen går vidare, det är bara att hålla tummarna och hitta vägen tillbaka till arenan då den börjar kännas stor och tom.