Han är inte bara Assyriska FF:s pålitliga mittback, han är en världsresenär med fötterna djupt rotade i både sin barndom i Italien och sitt ursprung i Marocko. Den snart 25-årige Taoufiq Hannioui är en spelare som bär med sig mer än bara fotbollskunskap till planen. Han bär på en livshistoria fylld av uppoffringar, flyttar, drömmar, tacksamhet och en ovillkorlig kärlek till spelet.  I vår nya reportageserie Vid sidan av planen har redaktionens Felicia Güven mött spelaren bortom matchminuterna och lyssnat på hans personliga historia.

En av anledningarna till att jag ville bli journalist var att kunna berätta andras historier  – höja deras röster. Och det är något jag får göra i denna reportageserie. I detta reportage fick jag möjligheten att träffa Assyriska FF:s mittback Taoufiq Hannioui. Jag sätter mig framför datorn redo med mina miljoner frågor och plötsligt dök ett bekant ansikte upp, Tao. En öppenhjärtig intervju följde, där vi pratade om allt från familjeband och kultur till framtidsdrömmar och hemlängtan. Jag fick se en annan sida av Taoufiq – vem han egentligen är utanför planen.

Taoufiq började berätta om sin uppväxt, barndomsminnen och allt som följde. Han föddes i Marocko, men redan som tvååring blev det en flytt och familjen sökte ett nytt hem i Italien. Det var där hans rötter växte, där hans själ formades och landet som har hjälpt att skapa fotbollsspelaren som vi ser på planen idag. Trots ständiga flyttar höll familjen – mamma, pappa, storasyster och lillebror – honom samman. De var hans fasta punkt i en värld som för honom aldrig stod stilla. Efter många år i Italien drog livet honom vidare – till England 2019, till Cypern och till slut oväntat, till Sverige.

- Jag flyttade hit 2023. En vän ringde från Sverige och berättade att det fanns ett lag här där jag kunde provträna. Jag hade precis avslutat en säsong på Cypern, men något inom mig sa att jag måste ta chansen medan jag är ung. En vecka innan säsongen startade stod jag på svensk mark, och resten av året spelade jag över 70 matcher, minns Taoufiq sin resa till Assyriska FF.

I ryggsäcken bär Taoufiq med sig fem språk – italienska, arabiska, franska, engelska och spanska – och ett språk till på väg in, svenska, även om det ibland kräver extra tålamod och envishet. Och varför inte lägga till ytterligare ett språk i listan – assyriska. Taoufiq skrattar när han berättar hur han fångar upp några ord spelarna säger på planen. Är det fina ord, det vill jag inte påstå, men vardagliga ord som “ja”, “nej” och “tack” är några ord som han har lärt sig. Men jag märker att han är tydlig med att det ska läras fler ord, men det får ta sin tid, berättar han envist.

Hans band till kultur och tradition är som en livlina till sitt gamla liv i Marocko och Italien. Med föräldrar från Marocko har han aldrig tappat kontakten med sina rötter. Han pratar marockanska hemma, italienska med sina syskon och blandar språken samman som en del av sin identitet.

- Söndagsmiddagarna med farbröderna i Italien, doften av grillat och skrattet som fyller luften – det är något jag aldrig glömmer, säger han med värme i blicken.

Han har aldrig haft en specifik idol, men hans pappa är den verkliga hjälten. Den som visade vägen med hårt slit och oändligt stöd – vilket fotbollsspelaren är tacksam för än idag. "Jag kommer aldrig glömma hur min pappa lämnade jobbet tidigt när jag hade match, hur han satte sig i bilen och körde fyra timmar till mina matcher – och fyra timmar tillbaka," berättar han. "Det var inte lätt för en invandrarfamilj då, men mina föräldrar har alltid trott på mig, även när jag själv tvivlade som mest."

Fotbollen var hans första kärlek. En boll som födelsedagspresent, ett lag vid fem års ålder, och sedan dess har han aldrig släppt drömmen. En kort, brinnande förälskelse i boxning som ung tonåring stoppades snabbt av pappans bestämda nej “jag vill inte spendera pengar för att min son ska få slag i huvudet. Du ska fortsätta spela fotboll.” Och detta hårda beslut, som Taoufiq ansåg då, hade sina lyckokast.

Men det är inte bara familjen som har format honom till den han är idag. Det är även stödet från hans fotbollskamrater.  "Italien är där jag alltid känt mig hemma," säger han, "men på fotbollsplanen är det i Sverige jag funnit min plats. Nu går jag in på min tredje säsong här, och det har varit en resa fylld av både utmaningar och segrar." Trots Sveriges kalla väder och ibland reserverade människor, blev han välkomnad av sina lagkamrater med öppna armar. "Assyriska FF har fått mig att känna mig assyrisk. Jag minns att jag lärde mig om assyrierna i skolan, men glömde det med tiden. När jag kom hit föll allt på plats – namnet kändes bekant. Vänskaperna som skapats här är inte bara tillfälliga, det är för kivet ut" berättar han bestämt.

Mittbackspositionen var inte given. Han ville först vara högerytter, men en tränare såg något annat i honom, något större. “Jag fick en utskällning som nästan gjorde att jag slutade, men jag testade mittback och det blev min roll för livet," säger han med ett lite skratt i ögat. 

Något som vi i redaktionen tycker är intressant är betydelsen och grunden till ett namn. Därför kändes det nästan som ett måste att fråga vad namnet Taoufiq betyder. Han berättar kortfattat för mig att hans namns betydelse är “lycka” – inte svårare än så. “Jag har inte hört att någon annan heter Taoufiq, det är inte ett vanligt namn heller så det är lite kul”, säger han glatt.

Utanför planen är Tao – som han kallas av alla – en mjuk och lekfull själ. Han finner ro i att fiska, en vana han tog med sig från barndomen i Italien. Och den vanan har inte försvunnit, utan följt med hit till Sverige. “Fiskespöt står redo där hemma.” Han älskar att laga mat och skämtar ofta om att han är en mästerkock. På lediga dagar njuter han av hemmets lugn, att se matcher, spela PlayStation med vänner, och ibland njuta av en filmkväll med snacks – ensam.

Hans liv har bestått av svåra val och beslut. När familjen flyttade till England stod han inför ett vägskäl: skulle han stanna kvar i Italien och fortsätta med fotbollen eller följa med familjen? Vid femton fick han sitt första erbjudande långt hemifrån. Rädslan fanns där, men modet segrade. "Det viktigaste är att aldrig ångra något," säger han allvarligt. "Jag fattar mina beslut med tanke bakom allt och jag tror att allt händer av en mening. Gud är den bästa planeraren." Jag märker att han tror starkt på – det blir som det blir – för han upprepar det ett flertal gånger. Han berättar att på marockanska finns det ett uttryck som kan översättas till “vi tar den bron när vi kommer dit”. För det enda som betyder något är hur du mår idag, och om det uppstår ett problem så löser du det när du stöter på det. “Och det är ett motto som jag lever efter”.

När Taoufiq får beskriva sig själv med tre ord väljer han "kameleont", "lättsam" och "tacksam". Han förklarar för mig att ordet “kameleont” fick han höra från sin tränare när han var yngre eftersom det var enkelt för honom att smälta in och anpassa sig till det nya. Taoufiq beskriver sig även som en enkel kille som man lätt kommer överens med och allt behöver inte vara så komplicerat. Med tanke på att Taoufiq beskriver sig som en kille som är i frid med sig själv och inte tar emot negativ energi, blev jag inte förvånad när han gav sitt 12-åriga jag ett råd: "stressa inte och lita på livets process”. 

Och för Tao är hem inte bara en plats, det är en känsla av trygghet. Det är doften av Marocko, värmen i Italien, lugnet i Sverige. Och det är alltid fotbollen.

När framtiden knackar på, och det gör den snabbt i fotbollens värld, är Tao redo. Men just nu, just här och just idag, står han stadigt i Södertälje, mitt i Assyriska FF:s försvar med nummer 4 på ryggen, med blicken fäst på målet och hjärtat fyllt av tacksamhet.

– Assyriska FF har blivit mitt hem, avslutar Taoufiq Hannioui.