Från tid till annan möter jag människor som frågar mig vad vår klubbs slogan, ”Mer än bara fotboll”, egentligen betyder. Den frågan påminner mig alltid om hur vårt folk fortfarande, på många sätt, sover – och om hur Naum Faiqs nästan hundra år gamla dikt Vakna, son av Assyrien fortfarande är högst relevant i både innebörd, angelägenhet och aktualitet. Om vi tillämpar Faiqs budskap på vårt fotbollslag kan vi på allvar väcka liv i och stärka den assyriska identiteten över hela världen.

Naum Faiq föddes i Diyarbakir i Osmanska riket – dagens Turkiet – år 1868 och avled i New Jersey, USA, år 1930. Han var en assyrisk poet, journalist och lärare som för alltid kommer att bli ihågkommen som en förkämpe för enhet bland sitt folk. Genom sitt arbete uppmanade han assyrier att samlas, stärka sig själva och kämpa för sina mänskliga rättigheter, i syfte att hålla drömmen om ett hemland vid liv.

Faiqs bidrag till assyrisk litteratur och aktivism uppmärksammas årligen bland assyrier världen över. Hans kärlek till sitt folk kommer tydligt till uttryck i den korta dikten ”Vakna, Assyriens son, vakna” – en dikt som har prytt våra matchtröjor under de senaste två åren.

Dikten skrevs för att inspirera och mobilisera assyrier, för att uppmana dem att resa sig och ta kontroll över sitt öde. Det är en patriotisk uppmaning till att vakna och skydda det assyriska arvet. Låt oss reflektera över denna dikt, skriven för mer än hundra år sedan, och jämföra dess budskap med dagens verklighet år 2025 för assyrier världen över.

Den första raden lyder: ”Vakna, son av Assyrien, vakna och se hur upplyst världen har blivit”

Detta är en uppmaning att sluta sova sig igenom livet – att inte låta sig uppslukas av sociala medier, ytliga bekymmer och distraktioner. Lev ditt liv, ja – men sök också mening och syfte. Faiq manar oss att vakna och inse hur modern världen har blivit och hur många fler möjligheter vi har i dag jämfört med våra förfäder.

”Möjligheten flyr från oss och tiden rinner ut”

Varje dag som passerar är en förlorad dag. Snart kan det vara för sent att rädda vårt arv. För varje generation förlorar vi något värdefullt – namn, språk, tro, historia och kultur. Vem kommer att finnas kvar för att bevara allt detta? Vem kommer att kämpa för erkännandet av de övergrepp och folkmord som begåtts mot oss?

”I fördrivningen ska du söka tillflykt, res er upp och förena er för att bli starka”

Vi har drivits bort från våra hemländer och spridits över hela världen. Vår enda väg framåt är gemenskap – att hitta styrka i den gemensamma kampen för att bevara det som återstår av vår identitet. Om vi lyckas kan vi till slut nå internationellt erkännande av det assyriska folkmordet 1915, som nästan utplånade oss, och kanske även bli erkända som Mellanösterns ursprungsbefolkning.

De sista raderna i dikten är en varning: ”Och om vi inte vaknar har vi förlorat vår möjlighet; utan syfte kommer olycka att drabba vårt land”

Om vi förblir passiva och fortsätter att sova förlorar vi vår chans till upprättelse. Vi förlorar oss själva. Olycka, i detta sammanhang, innebär att allt som en gång gjorde oss stora – våra förfäders kamp, våra martyrers uppoffringar, vårt folks arv – faller i glömska.

Så vad har detta kraftfulla budskap med vårt fotbollslag att göra? Bör vi inte fokusera enbart på sporten och inte på politik eller kultur? Dessa frågor får jag ofta – både från svenskar och från assyriska landsmän. Mitt svar är enkelt: varje assyrier, oavsett roll eller plats i samhället, bär ett ansvar för att bevara och föra vidare vår identitet.

Vi är alla ansvariga för både vår historia och vår framtid. Historien, i bemärkelsen att vi aldrig får glömma vad våra förfäder dog för, aldrig glömma deras uppoffringar, aldrig glömma deras namn. Och framtiden, i bemärkelsen att vi måste ge kommande generationer något att vara stolta över –stadig mark att stå på.

Vi måste alltid minnas styrkan i vårt arv. Vi grundade en av världens första civilisationer. Vi utvecklade vetenskap och lagar. Vi byggde imperier. Vi var bland de första att följa Kristus. Vi överlevde folkmord. Vi är Mellanösterns ursprungsbefolkning. Varför skulle vi inte förkunna detta varje dag? Varför skulle vi någonsin glömma?

Som ordförande för en fotbollsklubb som stolt bär den assyriska flaggan har det varit naturligt för mig att genomsyras av detta uppdrag – på vår webbplats, i våra sociala medier och framför allt på planen. Jag försöker göra det synligt på alla sätt jag kan. Detta ansvar gäller varje assyrier; jag är inget undantag.

Därför är det naturligt för mig att hedra Naum Faiqs budskap och manifestera vårt språk på våra matchtröjor – tröjor som vi har burit i över 70 tävlingsmatcher under 2024 och 2025. Det är naturligt att delta i kulturlivet genom att låta vårt A-lag medverka i en Gilgamesh-föreställning för barn. Och det är allra mest naturligt att hedra vårt folkmord genom att bära ett svart armband med texten ”110 år – Vi kommer aldrig att glömma er uppoffring”, med ett tydligt budskap till Sveriges regering att erkänna folkmordet.

Så, är Assyriska FF mer än bara fotboll? Självklart är det så. På fotbollens globala scen kan vårt folks identitet och kamp bli synlig. Varför skulle vi inte ta den chansen? Varför skulle vi sova?

Nej – vi är vakna. Och vi uppmanar alla assyriska bröder och systrar att vakna, så att vi kan förenas och bli starka tillsammans.

Ur ett fotbollsperspektiv är nästa år särskilt betydelsefullt – det är ett VM-år, med mästerskapet förlagt till USA, Kanada och Mexiko. Mycket skiljer oss åt – geografiska avstånd, dialekter, politiska åsikter och kyrkotillhörighet – men vi kan alla samlas under Assyriska landslaget: Assyriska FF.

Låt oss vakna, mobilisera och hedra Naum Faiqs ord. Låt oss förenas under en flagga – för ett folk utan ett land, men med ett landslag. Ett lag som kan sätta alla assyrier i världens strålkastarljus, genom fotbollen – det globala språket – på världens största scen. Låt oss göra 2026 till ett år av uppvaknande och återfödelse för den assyriska identiteten.