Jag, Caroline Khamo, fick möjligheten att intervjua Eufrat Barmousa, som nyligen tagit steget från spelare och lagkapten till assisterande tränare i Assyriska. I intervjun berättar han om omställningen från plan till tränarbänk, de nya utmaningarna i rollen, relationen till spelarna och sina visioner för klubbens framtid.

Vad fick dig att ta steget från spelare och lagkapten till assisterande tränare i Assyriska?   

Det dök upp en roll och en möjlighet där jag kände att jag både kan utvecklas själv och samtidigt hjälpa laget och klubben framåt.  

Hur har din roll inom laget förändrats sedan du gick från spelarbänken till tränarbänken?
Det handlar mycket om att ställa om – från att vara lagkamrat till att bli tränare och ledare för grabbarna.

Saknar du att spela, eller trivs du bättre som tränare?
Suget att spela kommer mer och mer, men samtidigt är det väldigt skönt att stå vid sidan, planera träningar tillsammans med Abbe och coacha laget. Ibland hoppar jag in på träningarna också – och det tackar man ju inte nej till.

Hur använder du dina erfarenheter som lagkapten i din tränarroll?
Som kapten och som tränare handlar det om samma sak – att ta ansvar för hela truppen. Jag vill se till att alla mår bra, känner sig inkluderade och har rätt förutsättningar. För mig är det särskilt viktigt att ta hand om de yngre spelarna, ge dem tips och råd så att deras utveckling fortsätter.

Hur har din relation till spelarna förändrats nu när du är en del av tränarstaben?
I början kändes det lite konstigt, men nu har både jag och grabbarna kommit in i det. De vet att jag är deras tränare på plan, men vi kan fortfarande vara vänner utanför. Respekten finns där, och vi har lyckats hitta en bra balans.

På vilket sätt bidrar du taktiskt och strategiskt i Assyriskas träningar och matcher?
Jag, Abbe och resten av ledarstaben har tydliga roller och samarbetar väldigt bra. Jag och Abbe planerar ofta träningarna tillsammans och bollar idéer med varandra om vad vi vill få ut. Vi kompletterar varandra på ett bra sätt, och jag får mycket tips och råd från honom som gör att jag också utvecklas. Det är jag väldigt tacksam för.

Vad har varit den största utmaningen med att kliva in i tränarrollen?
Den största utmaningen är att gå från att vara lagkamrat till att bli tränare. Det gäller att spelarna tar till sig den feedback jag ger, samtidigt som jag själv lär mig att leda istället för att spela.

Har du några speciella mål eller visioner för Assyriska under den här säsongen?
Målet är att ge så många unga spelare som möjligt chansen och att bygga en stabil grund. Vi vill spela en bra och underhållande fotboll som både utvecklar laget och gynnar klubben långsiktigt.

Hur samarbetar du med huvudtränaren för att utveckla både laget och individuella spelare?
Vi pratar hela tiden om vad vi kan göra för att utveckla både individen och laget. Vi testar nya arbetssätt, bygger vidare på det vi redan gör och sitter ner med spelare för att ge feedback. Vi klipper även videoklipp så spelarna själva kan se vad de gör bra och vad som kan bli ännu bättre. Jag och Abbe har väldigt bra kemi och delar samma värderingar, vilket gör samarbetet starkt.

Ser du dig själv i framtiden som huvudtränare, eller är assisterande tränare din långsiktiga plan?
Målet och drömmen är alltid att någon gång få leda ett A-lag som huvudtränare. Men just nu är jag extremt tacksam för förtroendet från klubben och Abbe. Jag lär mig varje dag, och det här är en väldigt bra miljö att utvecklas i.

Ser du dig själv i Assyriska under många år framöver?
Man vet aldrig vad framtiden erbjuder, men om viljan och möjligheterna finns så absolut. För mig är det Assyriska som gäller – det är klubben i mitt hjärta.

En inspirerande resa som visar på både engagemang och passion för klubben i Eufrats hjärta. Vi önskar honom stort lycka till i sin fortsatta tränarkarriär och i arbetet för Assyriskas framtid.