I tre år har han burit Assyriskas rödvita tröja med stolthet. Hugo Fernandez – spelaren som med glödande vilja kämpar för bollen på planen. Med ett brinnande hjärta för klubben och nummer 7 på ryggen har vi sett honom jubla, tackla och kämpa varje minut, och det är den Hugo som vi känner. Men vad händer efter matchen har spelats och matchtröjan hängs tillbaka i skåpet? I vår nya reportageserie Vid sidan av planen har redaktionens Felicia Güven mött spelaren bortom matchminuterna och lyssnat på hans personliga historia.

Det är en speciell känsla när man ska kliva in i ett samtal där man vet att man kommer få se en annan sida av någon – en sida som man inte får se från läktaren. Jag sätter mig framför datorn och loggar in i samtalslänken, snart dyker han upp på skärmen. Hugo Fernandez, Assyriskas kämpe på den offensiva delen av mittfältet – men i den här intervjun är det inte fotbollens Hugo jag är ute efter.

Den snart 25-årige Hugo börjar berätta för mig om hans familj, uppväxten och stöttandet av föräldrarna om fotbollsdrömmen. Han växte upp med sin mamma som är svensk, och hans pappa, kubansk, vilket skapade en unik blandning av kulturer i hans barndom. "Det var två kärleksfulla hushåll," berättar Hugo. Hans största förebilder är hans föräldrar som alltid har funnits där för honom. På vägen har de lärt honom värdet av bland annat disciplin, vilket är något han idag är djupt tacksam över.

Hugo har även två systrar som han har stark band med. "De betyder allt för mig," berättar han, och det går inte att missa den värme han känner för sina systrar. Det starka bandet har hållit i sig och är fortfarande en stor del av hans liv.

Utöver kärnfamiljen bor han idag tillsammans med sin flickvän. “Vi spenderar mycket tid tillsammans, och jag försöker också vara med familj och vänner så mycket jag kan.” Han fortsätter att förklara “Jag har egentligen ingen särskild hobby utöver fotbollen – det viktigaste för mig är att vara med dem jag tycker om.”

En vanlig vardag för Hugo är inget extraordinärt och det ser ganska likadant ut. “Jag jobbar, går på träning, sen kommer jag hem, äter och umgås med min sambo. Så ser nog 90% av mina dagar ut – ganska lika men jag trivs med det.”

När det kommer till livet utanför fotbollen och familjen är han socialpedagog på en skola i Flemingsberg. "Jag trivs med jobbet," säger han. Det var ett spontant val som ledde honom till jobbet på skolan och vidare till en distansutbildning.

Fotbollen har alltid varit en stor del i Hugos liv. "Det var mycket fotboll på gården," säger han, och han minns hur allt handlade om bollen, från skolgården med kompisarna till matcherna. När han tänker på den första gången han spelade fotboll, minns han friheten. "Det var roligt, frihet att spela med kompisarna," förklarar han, även om han inte minns exakt var eller när det började. Det som har hållit honom kvar vid fotbollen är glädjen han känner när han spelar. "Jag spelar för att jag tycker det är kul," säger han enkelt. För Hugo handlar inte fotboll om att bli proffs eller att komma högst. "Det handlar om att ha roligt – vare sig det är division åtta eller Champions League," fortsätter han.

När det gäller skolan var Hugo inte den mest stökiga men heller inte den som alltid höll sig i bakgrunden. "Det var en stökig klass," säger han och skrattar. "Men vi hade bra lärare som verkligen ville vårt bästa”. "Jag gillade inget specifikt ämne, jag försökte bara göra mitt bästa, för man hörde att man skulle klara skolan så det gjorde jag" säger han ärligt.

Något som vi i redaktionen tycker är intressant är betydelsen och grunden till ett namn. Därför kändes det nästan som ett måste att fråga hur Assyriskaspelaren fick sitt namn och vad det betyder. Han förklarade att namnet Hugo valdes av hans mamma, trots att hans pappa ville att han skulle heta Maurilio. "Min pappa ville att jag skulle heta Maurilio," säger han med ett skratt. "Alla i hans familj har hetat så, men min mamma vann den kampen”. Namnet Hugo har flera betydelser i flera olika länder. På latin betyder namnet sinne, intellekt, själ, tanke och hjärta. Medan på svenska betyder Hugo förstånd och ljus.

Framtiden är ännu ett mysterium för Hugo, både när det gäller fotboll och livet i stort. "Jag vet inte vad som väntar". Just nu lever han i nuet, och så länge han har kul med det han gör, spelar det ingen större roll vad framtiden har att ge. "Jag lever dag för dag," säger han. Det är något som Hugo berättar för mig flera gånger under intervjun, och det verkar vara något som han står starkt för.

Hugo får chansen att beskriva sig själv med tre ord – positiv, snäll och lojal är det orden han väljer. "Jag tycker att jag är en positiv människa ändå. Oavsett vilka motgångar eller saker man går igenom så känner jag att jag är bra på att vara positiv mot mig själv och mot folk i min omgivning." Att vara snäll är också viktigt för honom. "Jag hoppas även att andra tycker det. Och jag skulle också säga att jag är lojal. Jag håller mina nära och kära nära." Det är tydligt att relationerna han har med sin omgivning är något han värdesätter högt.

När alla de djupgående och allvarliga frågorna har ställts och jag har fått en bild om vem Hugo är vid sidan av planen, ville jag ställa mer lättsamma och roliga frågor. För mig är det dessa frågor som kan ge en större bild av vem en person är, där man kan vara kreativ och tänka utanför boxen. När Hugo tänker på en film om sitt liv, ser han det inte som en dramatisk actionrulle, utan som en komedi. "Det hade nog varit en ganska tråkig komedi däremot", säger han medan han får ut ett skratt. "Det har inte varit så dramatiskt, bara kul." Och vem hade varit huvudkaraktären? "The Rock hade varit roligt", skrattar han och fortsätter: "Han gör bra komedier, så det skulle bli en superbra film, även om han inte ser ut som mig.”

Hugo fortsätter att berätta om en oväntad talang som han har: "Jag tycker att jag är ganska bra på att “fadea”. Det skulle nog några av mina vänner kunna intyga." Det är en liten detalj som ger oss en bild av en annan sida av Hugo, den sidan som kanske inte syns på fotbollsplanen. När jag frågar om han fixar sitt eget hår, så svarar han snabbt: "Ja." Men att vara den officiella frisören för hela laget är en annan sak. "Nej, nej, det orkar jag inte. Då börjar jag ta betalt", skrattar han.

Ett av de mest berörande svaren kommer när jag frågar: “Om du fick äta middag med en person, vem hade det varit och varför?”. Hugo svarar utan tvekan att han skulle vilja träffa sin farfar, en man han aldrig fått möjlighet att lära känna. "Jag hade valt min farfar. Jag har aldrig träffat honom eftersom han gick bort innan jag föddes, men jag har hört mycket om hans liv och sett bilder. Jag hade varit nyfiken på hur hans liv var och hur hans uppväxt var, hur hans principer var".

När samtalet närmar sig sitt slut har bilden av Hugo Fernandez blivit tydligare – inte bara som spelaren som kämpar på planen för Assyriska FF:s rödvita färger, utan som människan bakom matcherna, bakom jublet, bakom rampljuset. En lojal vän, en kärleksfull bror, en eftertänksam partner och en person som inte stressar – utan lever i nuet med fötterna på jorden.

En komedi, säger han själv att hans liv skulle vara, men det är en sådan film som stannar kvar hos publiken – även efter att filmen tagit slut.  

"Jag vet inte vad framtiden har att ge – men så länge jag har glädjen, familjen och bollen vid fötterna, är jag där jag vill vara,” avslutar Hugo Fernandez.