Visst, det kanske var länge sen jag lämnade några spår efter mig men det innebär inte att jag inte haft Assyriska i åtanke. Faktum är att jag faktiskt fick en briljant idé häromdagen, satt och nynnade på en gammal sång som jag lärt mig under min tid på gymnasiet i Linköping. Jag tänkte därför dela med mig av den, men denna information är topphemlig så försök att inte tala om den för någon. Ramsan lyder följande, med viss korrigering:

Vi har träffat Väsbyaner, Degerfors och Göteborgare. Skabbiga som babianer dem beblandar vi oss inte med. Men som tur finns det något annat, ett gäng som svävar i en högre sfär. Vi är något så förbannat allsmäktiga vi assyrier är. Hurra för A, hurra för F, hurra F, Forza AFF. Kanske något för Zelge att börja tänka på eller är det bara jag som tycker att ramsan passar som handen i handsken för vårt kära Assyriska? Vad säger ni Zelge, hiss eller diss?

Skämt åsido, dags för en liten summering och Siblla analys av Assyriskas insats under denna halva av säsongen. Assyriska lyckas alltid att överraska oss både på gott och ont, stundtals upplever vi supportrar en eufori kring lagets prestation. Medan vi andra gånger blundar, suckar och undrar vad grabbarna egentligen håller på med. Vad kan detta bero på? Har försökt att tillämpa olika psykologiska teorier på spelarnas beteende men varken Freud, eller någon annan av hans kollegor har gett mig tummen upp. Jag har istället uppfunnit en ny teori, låt oss kalla den för Thorstensson syndromet. Nu undrar ni säkert om jag blivit sinnessjuk eller råkat slå huvudet i väggen, men lugn mina vänner det som kan anses vara diffust i denna sekund kommer helt plötsligt skapa ett kling i hjärnan med en Aha-upplevelse.

Kan det vara så att Thorstensson är boven i dramat? Är det hans ord i bloggen som inspirerar grabbarna till att framstå i bättre dagar. Det kanske är så att de rent ut sagt tävlar om vems namn som nämns flest gånger i bloggen? Något är det i alla fall, kalla det tur, otur eller skicklighet om ni så gärna vill. I mina ögon finns det enbart en förklaring, Detta är Assyriska i ett nötskal, för när ni minst anar det så kommer de vassa klorna fram och väcker en storm som tvingar blodet att rinna igenom ådrorna så som den aldrig gjort. Så se upp, för snart forsar vi igenom en stad nära dig!

Thorstensson, dags att klacka över bollen till dig och vips så hamnade bollen i det högra krysset. Avslutar detta inlägg med ett, Oh Micke, Micke hej, Micke du är MER än okej, hej Micke, hej hej, hej Micke.

PS: Nej, jag har inte drabbats av Thorstensson syndromet utan snarare Assyriska syndromet. Så vänner, sucka inte för att Assyriska inte alltid presterar som vi supportrar önskar. Spelare och tränare kommer och går men Assyriska är det enda som alltid återstår!

Assyriska idag, imorgon och för alltid!