Jag vet inte om jag är ensam om att fortfarande lyckas uppleva irritation så fort jag tänker på sista kvalmatchen mot Djurgården, hur i hela fridens namn blev det som det blev? Varför sluta sagan så bittert? Jag har bara diskuterat och gett uttryck för mina tankar och känslor kring denna "svarta" match som jag väljer att kalla den för med familjen. Har faktiskt inte haft en tanke eller lens lust på att skriva ner mina känslor, vilket i och för sig skulle hjälpa mig personligen.

Den dystra känslan som jag upplevde den dagen slår nog det mesta, jag har aldrig känt mig så nere när det gäller Assyriska. Besvikelsen gick att känna på läktaren, de sorgsna, negativa, ilskna tankarna från supportrarna som skrikit sig hesa skars genom luften. Den glädje som jag upplevde innan matchstart var obeskrivlig. Jag trodde verkligen på Assyriska den dagen, men tydligen så trodde dem inte på sig själva. Många kanske anser att det är dags att gå vidare, till er som tycker det har jag bara en sak att säga.

 Man måste lära sig av historiens gång, lär vi oss inte av det förgångna så kommer vi att falla i samma grop gång efter gång. Den individ som inte har ett förflutet har således ingen framtid, det handlar därför om att lära sig om sitt förflutna för att kunna göra morgondagen till något bättre.

Framtiden då? Ny tränare, nya spelare, nya roller ja allting känns så nytt inför nästa säsong. Visserligen ser det bra ut, men jag önskar att vi någon gång kunde behålla en kontinuitet i laget. Behålla en och samma tränare en längre period, satsa på våra talangfulla ungdomar som det faktiskt finns många av. Det är nämligen de som oftast spelar med stort hjärta, de vill visa sig och krigar därför för detta. Därför bör Assyriska präglas av en sådan mentalitet, en mentalitet som genomsyrars av envishet där det endast handlar om att vinna.

Nästa säsong kommer därför att vara allt annat än tråkig. Vi kommer att uppleva en hel del intressanta matcher som kommer få vårt hjärta att spela oss ett spratt. År 2010 kommer att kännetecknas av spänning, skratt, gråt men framför allt riktigt härlig assyrisk fotboll. Jag ser innerligen fram emot nästkommande säsong, heta derbyn, både mot lokalkonkurrenterna och Stockholmsderbyt mot Hammarby.

Den senaste tiden har media uppmärksammat Assyriska lite mer än vanligt. Denna massmediala uppmärksahemt har varit gjort att fler ögon riktats mot oss, på gott och ont. Det är därför viktigt att vi visar vilka vi är! Vi är krigare, krigare likt våra förfäder.

Vi ska visa dem att denna anda ligger djupt i våra ådror, en styrka som i sin tur ärvts av Guden Ashur. Vi viker oss inte för någon och vi ger aldrig upp. Det Assyriska imperiet må ha fallit en gång i tiden, men det Assyriska laget krossas aldrig. Skjut bollen mot oss, vi klackar bara tillbaka den med den finaste taktiken för ingenting kan stoppa oss.

Jag kan nästa lova att denna säsong kommer att få fotbolls Sverige att häpna. Om det finns någon i detta avlånga land som inte har hört talas om laget Assyriska FF så kommer de troligtvis att göra det denna säsong. Så vakna fotbolls Sverige, det är vår tur nu!

Vill samtidigt passa på att önska alla ett Gott Nytt År, må 2010 bringa med sig lycka till oss alla.