Vi har nu kommit fem omgångar in i årets Superettan. De stora favoriterna inför serien var GIF Sundsvall och, sett till poängen, har de inte riktigt motsvarat de extremt högt ställda förväntningarna. Inför deras femte omgång ikväll (Ängelholm på bortaplan) finner vi de på 7 poäng. Giffarna har plockat på sig en del poäng i inledningen, även om spelet inte har stämt hundraprocentigt än. På topp har de haft Sigurdsson och Wallerstedt som kämpar som djur, och en Linus Hallenius att kasta in för att få lite fart på det hela; tydligen räcker det ganska långt. Plus målvakten Fredrik Sundfors.

I topp ligger istället det andra topptippade laget, nämligen Mjällby. Med en fruktansvärt effektiv anfallsduo i Marcus Ekenberg och Erton Fejzullahu har de skördat stora framgångar i säsongsinledningen, där enda plumpen i protokollet är gårdagens match där de ”bara” fick 0-0 borta mot Väsby United. Att laget är svårt att möta kan nog alla skriva under på, till exempel var det inte bara vi som fick fyra mål i baken under vistelsen i Blekinge, utan även Fredrik Sundfors fick kröka runt fyra gånger.

Tre poäng bakom jagar Åtvidaberg och Syrianska, kanske något överraskande, men vi vet alla att nykomlingar brukar starta serien väldigt bra. Frågan är bara hur länge Syrianska håller i toppen av serien; förra året startade vi likadant och föll precis på målsnöret till Allsvenskan. Mest imponerande var kanske premiärmatchen, där Åtvidaberg slogs tillbaka på bortaplan med 2-1. Och för just Åtvidaberg är den matchen en av två missar i säsongsinledningen, den andra kom igår kväll när man lyckades tappa en 2-0-ledning till 2-2 under sista kvarten. Lite ironiskt att det var just Ricardo Santos (förra året i Åtvidaberg) som satte in 2-2 för J-södra på stopptid.

Annars finns det, som jag ser det, tre lag att peka ut extra noga:

Trollhättan har startat serien på ett mycket bra sätt. De har slagit bottenkonkurrenten Väsby med 1-0, knipit tre poäng på bortaplan mot Ljungskile och spelat 1-1 hemma mot Landskrona. För en nykomling är detta en mycket bra facit (även om Syrianska är snäppet värre). Kan tilläggas att de övriga två matcherna slutade med uddamålsförluster mot Mjällby och just Syrianska; så Trollhättan är inget lag att bara vifta bort lite med ena pekfingret.

IFK Norrköping fick en brutal start på året, med två skador inom seriens första femton minuter och dessutom en svidande 3-0-förlust på Jallavallen. De reste sig dock en aning och spelade rätt så bra fotboll hemma mot GIF Sundsvall, men detta räckte enbart till en poäng. Senast trodde nog de flesta på tre stenklara poäng när Imad Khalili stänkte in 1-0 i 90:e minuten, men Pierre Gallo hann kvittera för Sirius. IFK står därmed fortfarande med en nolla i vinstkolumnen och enbart tre poäng på de fem första matcherna. Till deras försvar bör det påpekas att skadorna avlöst varandra, och det kan bli intressant att följa laget till hösten; men just nu pekar det mot en tung sommar för det klassiska laget.

Tungt är det också för Ljungskile som bara ståtar med två ynka poäng. Poängen har kommit på bortaplan mot Sirius och på hemmaplan mot Vasalund. Förluster mot två övriga nykomlingar (Syrianska med 4-2 och Trollhättan med 1-0) svider naturligtvis. Frågan är hur bra detta Ljungskile egentligen är? Det luktar kvaldramatik lång väg, då de egentligen bara klarat av en riktigt svår motståndare än så länge (Åtvidaberg borta) och där blev det klar förlust med 2-0. Om jag tror att IFK snart kan komma att röra sig uppåt i tabellen, så ser jag ingen riktig ljusning för Ljungskile, även om jag har svårt att tro att de är så dåliga.