Vi är många som har räknat dagar och timmar sedan fjolårets avslutning av superettan. Under denna långa och ack så kyliga vinter har vi drömt om att stå på läktaren och skåda Assyriska spela fotboll. Trots att premiären är avklarad fick sig denna längtan en törn i form av alla skador på flera nyckelspelare. Spelarna kanske upplevde smärtan på plats men för många supportrar var det en ren uppercut på hakan. Detta har fått oss att komma ner på jorden vilket i och för sig är ganska bra. Trots den positiva feedback vi fått från media så kändes det som att saker och ting var för bra för att vara sanna.

Buddha Marklund
Tror ni därför på det onda ögat? Det gör nämligen jag! Hur kan annars så många spelare skadas på så kort tid? Det låter inte logiskt för min del, inte så tidigt in på säsongen i alla fall. Men kom ihåg en sak, även om onda ögat existerar så finns det alltid en motpart, det goda. Och precis som i sagornas värld så besegras det onda alltid av det goda, vilket även skedde i matchen mot Norrköping. Inte för att Norrköping är onda men ja, ni förstår. Med hjälp av våra spelares skicklighet och kärlek till laget samt den där bollen som har en storlek på 23cm i diameter och som kan få ett helt folk i gungning lyckades vi besegra Norrköping!

Om fotboll var religion så skulle Göran Marklund vara vår Buddha på plan. Hur lyckas han skapa mirakel med bollen? Han är helt otrolig och det fick vi skåda i söndags. Marklund är en art för sig och han lyckas alltid förvåna oss, men samtidigt lyfter vi på axlarna och säger; Ja, bara Marklund kan skapa sådan magi, han lyckas alltid bli ett med bollen. En syn som gång på gång dykt upp under matcherna och som gör mig glad är när jag ser de yngre barnen heja på sitt lag. De bär sina tröjor med stolthet och skriker sig hesa för sitt älskade lag. Jag kan tänka mig att de drömmer sig bort och längtar till dagen då de lämnar åskådarplatsen för platsen i den magiska 11-an.

När vi ändå talar om generationer och fotboll så har jag uppmärksammat att den äldre generationens närvaro vid matcherna ökat markant. Både kvinnor och män väljer att komma och titta på Assyriska. Själv hade jag en faster som tyvärr aldrig kunde närvara vid matcherna, hennes roll gick istället ut på att fråga oss om matchen när vi kom hem. Det var inte ett vanligt "hej hur är det" som väntade. Utan hon var rak på sak: vann ni eller förlorade ni igen? Vid vinst svarade jag; jo faster vi vann, med världens största leende. Hon kontrade med ett; hur många mål gjorde Assyriska då? Jag svarade exempelvis; Vi vann med 2-0, och snabbt som attans sa hon; Gjorde dem BARA 2 mål på 90 minuter?

Hennes ord var som knivar i hjärtat, inombords tänkte jag men faster kom igen vi bokstavligt talat lider för ett mål och du påstår att två mål inte duger? Idag kommer hon dock att skåda Assyriska spela från himlen, hon kommer att sitta på den bästa läktaren och heja fram laget på bästa sätt. Så faster, se till att vi gör fler än "bara" 2 mål, blås lite på bollen så att den flyger i rätt riktning.