För vissa är det en självklarhet. Det spelar ingen roll om FC Barcelona lekte hem ligatiteln, förvirrade bort motståndarna i Ligacupen eller förnedrade självaste Manchester United i finalen i Champions League framför miljontals euforiska blickar. För den 21 februari i år vann nämligen det andra Barcelona-laget Espanyol derbyt på Camp Nou med 2-1. FC Barcelona blev lillebror och Espanyol blev storebror.

Visst låter det bisarrt? Självklart är FC Barcelona fortfarande herren på täppan hemma i Barcelona. Ett derbyreslutat kan aldrig avgöra det faktumet. Men inom fotbollsvärlden, och inom idrotten som helhet för den delen, har termerna lillebror och storebror alltid länkats samman med lokal rivalitet och derbyn. Södertäljelagen Assyriska FF och Syrianska FC är inga undantag. På många sätt är också Derby Da Suryoye likt det som varje år utspelar sig i Barcelona. Båda grupper gör nämligen anspråk på att vara sin statslösa nationers landslag.



I Barcelona katalaner, i Södertälje assyrier. Det är dock inte särskilt konstigt att utveckligen har blivit sådan. Både katalaner och assyrier har under 1900-talet upplevt statsmaktens hänsyslösa förtryck mot sitt lands minoriteter. En assimilationspolitik mot de två folkgrupperna har under decennier varit både brutal och i många fall också effektiv. Fotbollen har därför blivit en sista försvarsutpost där det egna lagets framgångar blir det enda uttrycket av kampen för frihet.

Dock finns det en stor skillnad mellan de olika derbyna. Derbyt i Barcelona spelas aldrig inför öppen hatisk rivalitet. Så har det inte alltid varit i Derby Da Suryoye. I boken ”En av grabbarna” skriver Johan Höglund om sina känslor om AIK som ledde honom till Firman Boys och dess våldsyttringar han ständigt krävde mer av. Däri beskriver Höglund också de känslor som alltid visade sig inför den rivalitet som finns i Stockholm och som kännetecknas av hat; ”Det låg så mycket hat och prestige i dessa uppgörelser, att grabbarna fullkomligt glömde allt vad sunt förnuft hette. Det hade alltid varit så. AIK mot Djurgårdens IF, det är det närmsta ett komplett hat som du kommer i Sverige.”

Höglund fortsätter: ”Man mår så bra när det går tungt för Djurgården, på gränsen till bättre än när det går bra för AIK. Jag kan skänka bort alla allsvenska seriesegrar, eller ett Champions League-spel i Europa varje år, bara jag vet att AIK hamnar före DIF i tabellen. Jag kan stå ut med att AIK slutar på en nionde plats i sluttabellen, bara vi har vunnit derbyna i Stockholm.” Bilden Höglund förmedlar från sina år i det ökanda Firman Boys är skrämmande, inte enbart på det bevis av genuint hat som framläggs utan även för att liknande känslor också upplevs av många fans av söndagens Derby.

Lokalrivalitet inom sporten är en viktig ingrediens av en härlig stämning och passion till idrotten. Inte minst är det synligt varje gång ”lillebror och storebror”-debatten ständigt kommer till tals. Övergår dock kärleksyttringarna för det egna laget till rena hatiska känslor om motståndarlaget kommer kakan smaka mer surt och beskt än sött. Fråga Johan Höglund.

Men Assyriska-Syrianska är inte AIK-Djurgården. Assyriska-Syrianska är Barcelona-Espanyol, och vore Södertälje Barcelona så skulle Syrianska FC vara Espanyol.



Välkomna till årets första Derby Da Suryoye!