Men att sitta här idag och påstå att jag inte tänker på Assyriska dagligen, ja då ljuger jag. Assyriska har blivit något jag är beroende av, utbyter jag inte tankar om laget i mitt hjärta med familjen så konverserar jag om laget med kompisar. Ibland lutar jag mig bara bakåt, sluter mina ögon och lever mig in i min Assyriska värld. Mina tankar genomsyras av minnen som sitter djupt inpräntade i hjärna och hjärta. Vissa minnen får mig att le och bildar en eld i mitt hjärta som skapar värme, andra minnen får mig att se rött likt en tjur vid en matador fäktning.



Den ilskna röda blodfärgen retar mig till den grad att blodet forsar i mina ådror och får hjärtat att slå fortare än normalt. Ja med andra ord så är min kärlek till Assyriska inte alltid en dans på rosor. Det är så som med allt annat här i livet, ibland når man kulmen och andra gånger går det bara nedför. Idag talar vi ofta om känslor, känslor för våra medmänniskor känslor som dyker upp när vi är glada ledsna osv. Men det finns nog ingen känsla som går att mäta sig med den känsla jag upplever under en Assyriska match.



Varje gång jag sitter där på den gråa plaststolen så vet jag att idag kommer jag att uppleva tre känslor. Glädje, frustration samt ilska. Innan en Assyriska match har jag vissa rutiner som jag går igenom. Dessa brukar inledas såhär; jag tittar åt höger sedan vänster och blundar samtidigt som jag tippar resultatet för mig själv. Efter det andas jag in ett djupt andetag, sneglar högt upp mot himlen för att tala med högre makter och viskar tyst så att ingen hör, snälla Gud låt oss vinna. Vindbrisen får mig att vakna till och njuta av Zelges vackra ramsor och härliga trumljud.



När jag väl sitter i arenan som känns så stor från min synvinkel är det inte allt för ofta jag lever mig in i min fantasi värld. Snart kommer våra gladiatorer tänker jag, likt romarna som bevittnade de stora hedersfulla gladiatorerna kriga för sina liv gör vi likadant när Assyriska spelar. Att jag talar om liv och död kan för många kännas överdrivet men för mig handlar det inte enbart om liv och död i den bemärkelsen att våra krigare möts av en tumme upp eller tumme ner gest.



Utan det handlar om att kriga för sitt lag, för sin publik samt för sitt folk som finns där och stödjer än både mentalt och fysiskt. När jag återigen öppnar mina ögon märker jag att jag varken befinner mig på ett Colosseum eller på en matador fäktning. Nej jag befinner mig nämligen på en assyrisk match lika vacker, historisk och spännande som en tillställning på Colosseum. En tanke som inte gick att undgå slog mig när jag skådade vårt kära Assyriska, vad har vårt lag för betydelse för nästa sekel eller decennium.



Kommer vi att bli ihågkomna som det lag som lade färg på svensk fotboll, som vågade satsa på teknik och underhållning och samtidigt lyckades nå framgång? Det är inte mycket varken jag eller du kan förutspå, men något jag vet är att Assyriska har lämnat och kommer att lämna flera spår efter sig. Dessa spår har etablerat det assyriska folkets namn, inte enbart inom svensk fotboll utan även i det svenska samhället.

Assyriska är inte längre endast ett fotbollslag det är nämligen ett stort och respekterat varumärke. Även vi är krigare, vi krigar för vår identitet, för våran fotboll och slutligen för våran framtid. Vem är vi? Jo vi är Assyriska. De senaste matcherna som spelats har fått mitt hjärta att bete sig konstigt. En smärta lyckades smyga sig fram i min vänstra arm och det fick mig att undra; Har jag drabbats av en hjärtattack! Nej mina vänner, få inte panik. Detta är några få symptom som många kan drabbas av i samband med Assyriska matcher.



Jag har länge funderat på ifall de inte borde sätta upp en stor plansch där det står; OBS Assyriska kan påverka ditt hjärta, negativt! Så många lägen, så många skott men framför allt så många misstag! Vi fans, som tolfte spelare har väl också en talan, och håll i er för här uttrycker jag min. Jag vet inte vad som hänt med Assyriska den senaste tiden. Går det att idag tala om ris och ros eller kanon och kalkon?  Nej, då får vi i så fall utesluta både ros och kanon, för i dagsläget är Assyriska inte det lag vi är vana att skåda på plan, var är passionen och kämparglöden? 

Hur kan man ha flera skott på mål utan att lyckas få med sig tre poäng? Visst ni kan inte vinna varje strid men kom igen grabbar någon måtta får det faktiskt vara ibland. Att kämpa sig fram till målet genom löpningar, dribblingar, skott, ja på vilket sätt som helst ska väl någon gång resultera i att bollen hamnar i mål! Det känns som att många av spelarna drabbas av panik eller minnesförlust när de står framför mål. Även om det känns som att vi har ett riktigt stort svart moln över oss så måste väl solen titta fram snart?

Det är därför i stunder som dessa "my Assyrian team" dunkar ur mina högtalare. Det får mig att komma ihåg vem vi egentligen är eller de vi egentligen bör vara. Det finns inte mycket att säga om de senaste förlusterna förutom att det aldrig mer får upprepas, jag menar inte att vi bör glömma dessa matcher och sudda ut dem ur vårt minne, nej tvärtom. Vi bör ha dem i baktanke även när vi vinner. För när vi smakat på det bittra äpplet ska vi också komma ihåg den bittra smaken så att vi aldrig mer glömmer hur det känns att se vårt kära Assyriska underprestera.

Jag vet inte hur Assyriska ska klara sig i backlinjen utan Martin Lorentson nästa år, enligt mig är han en nyckelspelare i den Assyriska försvarsmuren. Han har länge varit en av min favorit spelare och när bollen når honom lyckas han fånga den som om han hade en magnet i skon. Detta är en skicklig spelare som alltid vet vad han gör. Din stabilitet kommer därmed vara saknad när du lämnar oss. Men trots sorgen som vi bär på får vi sträcka på ryggen och gå med huvuden raka.



Vi är stolta över att du Martin lyckats ta dig upp till eliten till en av Sveriges mest framgångsrikaste klubb. Det går nämligen bara uppför dig nu Martin! Därför önskar jag dig, så som många andra, lycka och framgång i din nya klubb! Vi är stolta över att du burit den Assyriska tröjan.



Med dessa ord vill jag säga ta hand om er och kom ihåg... Assyriska idag, imorgon och för alltid.