Lagom till jul och nyår sitter jag i vintermörkret och myser mig fram i mina tankar om Assyriska, laget i mitt hjärta i vått och torrt. Till säsongspremiären är det ca fyra månader kvar och det är en lång tid men som uttrycket säger "den som väntar på något gott väntar aldrig för länge".

Assyriska är stort
Tankarna florerar i mitt huvud och jag tänker, vad ska Assyriska hitta på för kul till nästa år, vilken uppställning kommer Zvezdan att använda sig av, vem blir årets nya tillskott från ungdomsverksamheten, vilket tifo ska Zelge hitta på och vad blir rubrikerna i media osv? Assyriska är stort i Sverige och att attraheras av det vackra spelet är inte svårt men frågan som gnager i mitt inre är, varför har vi så lite supporters på matcherna?

Nyårslöfte
Marknadsföringen av Assyriska kan man inte klaga på, spelet är unikt med svenska mått mätt, arenan är ingen ursäkt längre, stämningen på läktaren är familjär och framgångarna är många. Kan det vara så att Södertäljeborna helt enkelt inte bryr sig om fotboll? Ishockey verkar dem heller inte gilla då SSK:s publiksiffror är nästintill katastrofala sett till populationen i stan. Till nästa år hoppas jag detta kommer ändras, ett nyårslöfte vore på sin plats. Att spendera en femhundring i månaden på sport är inte fel, speciellt inte då Assyriska står för showen.

Fiaskosäsong
Efter förra säsongens alla turer och beslut kring vara eller inte vara i allsvenskan kom det slutgiltiga och förlösande beskedet, Assyriska skulle spela i allsvenskan 2005. Med en ny men relativt erfaren ordförande och styrelse skulle det skapas en magisk säsong fylld av publikfester och gladfotboll á la Assyriska. Tyvärr slutade allt i fiasko och Assyriska åkte ut, en styrelse som fått besked om lagets uppflyttning två månader innan seriestart kan inte kritiseras allt för hårt. Spelare som divar sig, svikande supporters, en tränare som använder ca 15 olika startelvor under säsongen och massa felaktiga domslut gör inte saken enklare.

Vad gick snett?
Orsakerna till Assyriskas "fiaskosäsong" i allsvenskan är många och det är inget man ska blunda för. Utan man bör diskutera och analysera vad som gick snett för att därefter ta lärdom av misstagen, fast det är inget jag tänker fördjupa mig i. Istället blickar jag i dagsläget och på framtiden. Styrelsen ser ut att ha tagit lärdom av fiaskosäsongen genom att utöka verksamheten med den nye klubbchefen Aydin Aho. Är det ett steg i rätt riktning?

Nya arenan suverän
Arenan är klar och kan bli en mäktig backup för våra elva krigare i form av en tolfte krigare. Symmetrin känns väldigt intim och publikens vrål mäktigt, vilket förhoppningsvis inger stor respekt i vilken Superettanspelare som helst. Spelartruppen börjar ta form och det känns som att vi är för tidigt klara då man är van vid assyriskas sena manér.

Borkens efterträdare
Våra nyförvärv är inga toppspelare men det är bra spelare med fin karaktär vi lyckats knyta till oss. Syftar främst på Filip Bergman, 26-årig defensiv mittfältare som förhoppningsvis kan fylla luckan efter Mikael "Borken" Borgqvist. Sedan har vi Göran Marklund som i år kommer att ha mycket förväntningar och press på sig. Lyckas han hålla sig skadefri innebär det en striker av rang för oss.

Framtida lagkapten
Unge 21-årige Andy Toompuu, med merit som lagkapten i div 2-laget Enskede, har imponerat på mig och han är absolut en framtidsspelare. Konkurrensen är tuff i playmakerrollen och Atiku och Isakovic räknas till favoriterna. Nye Toompuu får det svårt.

Målvaktsfrågan måste lösas
Bakåt känns det tryggt med Erland i mål men frågan är om han stannar. Situationen är väldigt känslig och infekterad. Är Assyriska smarta så ger dem honom vad han än begär. I dagsläget är Erland ovärderlig då bra målvakter är sällsynta dessutom var killen i princip den enda som visade ett stort Assyriska hjärta under allsvenskan.

Backlinjen känns säker
I backlinjen känns Zoran Manovic tillsammans med Pierre Bengtsson närmast om hjärtat. Snabbhet kompletterat med rutin och kyla bildar ett starkt mittlås, Kaspar Gorkss blir en bra backup. Ytterbacken Gabriel Ucar fick inte visa kvalitéerna han besitter då han anslöt till truppen otränad och sent in på säsongen. Till nästa år finns det inga ursäkter. David Durmaz behöver jag inte kommentera, hans och Zorans dragningar som siste man är unikt i svensk fotboll.

Många frågor att besvara
Funderingarna är många och svaren få. Vem ska ta plats bredvid Marklund, vem ska fylla luckan efter Stefan Batan och hur är den nya tränaren? Vill Assyriska ta klivet upp till allsvenskan igen, vilket inte är omöjligt, så måste dem få igång Filip Bergman. Just den platsen har varit en Akilles häl för Assyriska. Spelare som Ivan Isakovic, Charles Sampson och David Nordbeck har alla misslyckats mer eller mindre med att ta över Mikael "Borken" Borgqvists roll som defensiv mittfältare.

Ivan Isakovic pånyttfödd
I playmakerrollen finns det som jag nämnde förut gott om alternativ och min personliga favorit är Ivan Isakovic. Hans tillslag på bollen håller internationell klass. Tyvärr fanns inte den hungern och kampvilja i Ivans inställning som en spelare i hans ålder bör ha plus att han brukar vara ojämn. I år verkar Ivan som pånyttfödd, han skriker och gestikulerar vilt under träningarna, peppar lagkamrater och levererar sina smörpass precis som en äkta playmaker ska göra.

Ytterligare värvningar behövs
Att värva ytterligare spelare lär behövas. En till bra forward samt en renodlad sprinter på yttermittfälts position skulle sitta fint. Andreas Haddads vara eller inte vara i truppen är inte heller bra. Lyckas Haddad hitta målet som i Göteborgsmatchen och klarar Zvezdan att tygla vår egen lilla "Zlatan", så tror jag på honom trots att han inte hör till favoriterna. Dani Hamzo är en spelare jag helst av allt vill ha kvar. Vad som hänt och varför Hamzo vill lämna laget är ännu ett frågetecken som måste lösas snabbt.

Zvezdan imponerar
I slutändan ser det ljust ut. Den nya tränaren Zvezdan Milosevic förespråkar hellre att spela boll än att sparka boll, vilket är ett gott tecken för Assyriska. Under upptaktsträffen för ca en månad tillbaka fick jag höra Zvezdan presentera sig själv och hur planerna såg ut lite kortfattat. Hans sätt att tala och stadiga blick inger respekt och man får snabbt en känsla av att snubben förstår fotboll, men det sa man om Jose Morais också. Skillnaden är att Zvezdan vill anfalla och har med facit i hand mycket bättre förutsättningar än hans föregångare.

Tack Melke!
Jag vill även passa på att tacka Melke Demir för hans tid och prestationer i klubben. Hade den spelaren fått vara skadefri så överdriver jag inte då jag pratar om landslag och proffsäventyr. Jag önskar honom lycka till i sin nya klubb och hoppas att han blir vän med bollen igen.

Krigets skugga
Så kära läsare, låt julen och all den kärlek som sprids låta er glömma allt vad bekymmer är. Nästa år är ett nytt år och som vi brukar säga på assyriska "gud är stor". Det viktigaste i dessa stunder är att älska det man har kärt och samtidigt skänka en tanke till vårt folk i hemlandet då dem lider varje dag i krigets skugga.

God Jul och Gott Nytt år på er alla?